En liten tur på Långberget
Tjottahejtji? Nä, Alvik.
Tjusigt väder en söndag i september. Och eftersom vi bor på Långbergets sluttning så tar vi en tur upp. Varför inte?
Milou är med på noterna. Det är hon alltid. Springa fritt och få godis när man är duktig och kommer tillbaka till matte känns ju helt okej.
Bortom tallarna anar vi en...myr? Dit går vi inte, vi ska ju upp på berget.
Och ibland måste man hoppa för att få godis. Annars är det med matte och husse som käkar godis i soffan. Vilka latmaskar...
Men Flinga är glad ändå, hon får ju vara med på bild! Och så får hon en godis, dessutom.
Vi kan också sitta fint, godis?
Hej svejs!
En rotvälta, här är något mystiskt på gång.
Här står vi och hänger, vid rotvältan...
Rotvältor är jätteroliga, man kan klättra på dem. Bara en sån sak!
Hällmarker för barn = spring i benen
Man kan också stå bland enriset och fundera.
Eller spela tuff i ljungen.
Idag är optimismen en trogen följeslagare, eller är ni törstiga?
Vi hittar en bra fikasten där det blir klassiskt med kanelbulle och ballerina. Det går alltid hem.
Gosigos
Fikat uppätet, vad gör vi nu?
Vi går omkring vet jag! Och nosar lite.
Fjällräv eller samojed? Kamouflaget kan diskuteras...
Hällmarkstallar är bra klättervirke för småttingar.
Det går bra!
Så där ja! Hur kommer jag ner?
Dags att gå i ide, redan? Björnen verkar lite för pigg för det.
Jodå, tittut för hela slanten för den här nallen.
En annan klättrar upp i en tall. Varför? För att det är kul!
Träd är roliga, tur att barnen också tycker det.
Mt Everest? Näpp, men en fyra meter hög tall kan ändå göra en glad.
Nu drar vi.
Vi lämnar hällmarkerna och går ner i den gröna granskogen.
Kommer ni eller?
Det skjuts på skjutbanan så vi får ta det obanat genom skogen.
Duckface med klibbticka på huvudet. Vilken otippad kombo.
Godis? Jag kommer!
Nu är jag här!
Godis? Okej då. Men nu går vi hem....