Världens vackraste plats?

Jag måste nypa mig. Hur sagolik denna sjö än är så finns den mitt framför ögonen. Sydtyrolen har definitivt sina dolda juveler och den gröna sjön Pragser Wildsee/Lago di Braies är kronjuvelen.
Men vi backar bandet lite. Jag måste berätta om sträckan mellan Toblach och Cortina d'Ampezzo. Äger du en cykel så ta med den och pallra dig hit, jag kan inte tänka mig ett vackrare ställe att cykla på. Det är troligen därför det är fler cyklister än bilister här.

Och det är faktiskt så att jag vill slänga min in i första bästa cykelaffär och köpa en racercykel med alla tillbehör och ge mig ut på vägarna här. Det är inte konstigt att det är så extemt många cyklister, det är ju fenomenala cykelvägar! Trots det finns det dem, som snubben här framför oss som ändå vill köra bland bilarna. Det går också att ta cykelbussar mellan Cortina och Toblach, så slipper du köra båda vägarna.

Det är många bilar också....och smala vägar.

Och kurvigt är det, sa jag det?

Vi måste stanna och glo på bergen lite.

Klart jag är glad, hur kan man inte vara det på ett sånt här ställe?
Vi slingrar oss igenom den förvirrande men tjusiga staden Cortina d'Ampezzo. Jetset, känns lite så. Dyrt och snorkigt säger somliga, vi snålar och prövar lyckan på vårt gaskök i husbilen istället. Vi bor på camping Rochetta, en helt ok camping men liten. Gratis dusch är en fördel. Mest tältare faktiskt och inte ett barn i sikte förutom våra egna då. Och alla går omkring i friluftskläder. Och kallt är det, nu känns det att vi är i bergen. Det är ull som gäller.

Då är vi framme! Jag har googlat mig fram till det här stället. Nu ska vi se om det är lika vackert som alla säger. Vandringens start ligger vid Hotell Pragser Wildsee som ligger alldeles vid sjön med en svårslagen utsikt över alptoppar och skogar. Tänk dig detta, bo här, ta löpturer runt sjön, göra dagsturer i bergen, äta gott och hänga på terassen och bara titta ut över allt detta vackra. Jag kan tänka mig det. En annan gång kanske, det lär ju kosta skjortan.
Nu börjar äventyret, runt sjön ska vi.
Fikastund på playan.
Inte kasta stora stenar, speciellt inte på pappa.
Tittut!
Trädkramare, javisst!

Nu börjar äventyret, runt sjön ska vi.

Ett riktigt bamseträd, här växer det så det knakar!

Och granarnas rötter är som pytononrmar som slingrar sig än hit än dit och skapar en naturlig lekplats. Uppskattas av Aron och Rosalie.

Sen kan det ju hända att mamma Emilia för hundrade gången utbrister "men titta på det här bamseträdet!! Och hööööögt är det!".

Friskis och svettis.

Bada? Nja, helst inte.

I Sverige är det här ingen vanlig syn, kanske i framtiden kommer vi att ha barrskog uppe på det som en gång varit kalfjäll men i detta nu ser du inte frodiga granar och lärkar uppe på dryga 1500 meters höjd. Inte i Norrbotten i alla fall. Och visst känns det lite annorlunda att köra ända fram till en sådan här juvel på 1 496 meters höjd, parkera på en betalparkering och vips är det bara att börja vandra.

Det får mig osökt att tänka på Trollsjön och Kärkevagge i Kiruna. Den ligger på ca 800 meters höjd och där finns inte ett träd. Där finns en P-plats du kan ställa dig på och sen får du knata på i typ 5-6 km. Ingen servering, ingen tillrättalagd led, ingen souvenirshop och inget flådigt hotell. Och ändå tycker många att det är just ett lättillgängligt utflyktsmål. Alperna kan göra en bekväm men det är också fantastiskt att se pråliga italienare som lika gärna kunde flanera på Milanos gator men som befinner sig vid en alpsjö på utflykt. Inga kängor eller friluftskläder här inte. Men det är blandad kompott, en del tar den tämligen lätta vandringen på blodigt allvar och har med sig rubbet. Charmigt tycker jag!

För de som vill slippa trängseln på vandringsleden finns det båtar att hyra. Och visst är det mycket folk, men vem tittar på folk när Dolomiterna sätter in en charmoffensiv av denna kaliber?

Fifty shades of green.

Vi har ungefär 90% kvar av vandringen men är glada ändå!

Vi hinner med lite bus.
Bara ett foto till...
Nerför och uppför

Trolska skogar, men inte lika gamla och djupa som hemma.

Bara ett foto till...

Nerför och uppför

Överhäng

Det fanns de som gick mot strömmen, som valt att gå motsols och några hade det tufft i trapporna. Speciellt de som släpade barnvagnar uppför. Vi vandrade till en korus av flås.

Vilopaus i trappan.

Hålla handen.

Titta där!

Serpentinvägar är bra ibland.

Give me five!

Kasta sten, men inte i glashus.



Det var ett tag sen. Friskt vågat hälften vunnet?

Stretching? Nä, flams.

Hopp och lek

In i skogen. Bara rödluvan som fattas.

Tittut!

Där satt den!

Trädkramare, javisst!

Trötta små ben.

Overkligt vackert.

Hej då kanske världens vackraste plats. En av dem åtminstone...
Men vilket fint ställe, hit vill jag åka efter att ha sett dina bilder! Kunde man parkera husbilen intill sjön eller fick ni ta buss från campingen ni bodde på?
Hälsar och undrar Carina