På tur i Dolomiterna
De slovenska åskovädret har dragit vidare och tagit värmen med sig. Vi packar ihop och åker vidare mot Italien och Dolomiterna. Vi siktade på ett äventyr i Vintgar gorge men gatorna var hysteriskt smala och trånga och Hans rattade än hit än dit för att inte repa bilen. Det blev lite väl svettigt helt enkelt och det dåliga vädret gjorde att vi hoppade den beryktade ravinen och siktade mot sydtyrolen och Dolomiterna.
Bilder i farten.
Mer bilbilder. Jag hade höga förhoppningar på Österrike men hallå, redan när vi närmar oss Italienska gränsen lägger jag ner min bok om den kvinnliga seriemördaren Aileen Wuornos och stirrar förbluffat ut på det dramatiska landskapet. Vad var det som hände? Jag har läst om det och det stämmer, att åka över gränsen mot Italien är storslaget! Dolomiterna är magiskt vackert!
När vi passerat gränsen till Italien vinkar en gränsvakt åt oss att stanna. Han vill se passen som han får och utan att titta på dem frågar har "How much days?" Hans förstår inte så jag får tolka att han vill veta hur många dagar vi ska stanna. Sen frågar han vart vi ska. Hans säger "Cortina" men får upprepa Cortina typ 4 gånger innan gränsvakten säger "Aaaah! Cortina!". Han frågar slutligen hur mycket pengar vi har i bilen och Hans svarar ärligt att vi har typ 5 euro. Han förstår inte, det kanske är obegripligt att vi kan ha så lite pengar så han vinkar till sig en äldre polis som påpekar att vi antagligen har pengarna på kortet istället. Sen vinkar de iväg oss med ett leende. Ciao Italia!
Vi kommer till Toblach där vi svänger av mot Cortina d'Ampezzo. Vips snubblar vi över Lake Toblach eller Toblacher See som det heter på tyska och Lago di Dobbiaco på italenska. Detta är sydtyrolen som är den nordligaste av Italiens provinser och har till viss del självstyre. Det får till exempel bestämma hur skatterna ska fördelas. Det känns inte riktigt som Italien heller, inte heller som Tyskland. En blandning kanske? Tydligen är 70% av befolkningen här tysktalande och endast 25% italiensktalande. Vägskyltarna är både på tyska och italienska samt även menyerna på restaurangerna och ja även sjöarna vilket är lite som i vårt kära Norrbotten där många ortsnamn skrivs ut både på svenska och samiska.
Vi tar stigen runt Lake Toblach för att hitta ett picknickställe.
Vi trycker smörgåsar och häller i oss kaffe i en kåsa the swedish way och hittar en sandstrand med en gryym vy!
Jag är förtrollad, jag älskar berg. Dolomiterna är bland det vackraste jag sett.
Och skogen runt sjön är inte pjåkig den heller. Djupa granskogar och för er biolognördar där ute, här snackar vi bonitet!
Liten bland höga träd.
Leden är välgjord och lättvandrad, jag skulle gärna ta en löptur här. Sydtyrolarna är lyckostar.
Mamma, kan vi bada?
Framme?
Framme! Ingen böter trots att vår rundtur drog över p-tiden. Puh! Tur! Toblah, du är en vacker plats...